Låt oss vara ärliga: spänningen i toppen av den sammanlagda tävlingen lär bli begränsad när Tadej Pogačar rullar ut i Monaco och startar årets Vuelta a España. Slovenaren förväntas dominera loppet från start till mål, stapla etappsegrar och troligtvis bära den röda ledartröjan under i princip hela tävlingen. Men att kalla detta för tråkigt vore ett fundamentalt missförstånd av vad Pogačar faktiskt tillför ett cykellopps.
En generation i sin absoluta topp
Det finns ögonblick i sporthistorien när en idrottare befinner sig på en nivå helt skild från sina samtida. Vi ser det nu med Pogačar. Artikelförfattaren Andrew Hood hos Velo jämför den nuvarande Pogi-eran med Greg LeMond före jaktolyckan och Mark Cavendish under hans perioder med över 20 säsongsvinster. Sådana eror varar inte för evigt – och just det faktum att vi bevittnar dem i realtid bör uppvärderas, inte avfärdas.
Pogačar vann fem etapper på årets Tour de France, bidrog dessutom till att lagkamraten Isaac del Toro nådde prispallen, och totalt äger han redan 35 karriärvinster på grand tour-etapper. En hungrig Pogačar i Spanien skulle mycket väl kunna passera 40 before Vueltan når Granada den 13 september.
Jakten bakom: ett helt eget drama
Paradoxalt nog kan Pogačars dominans frigöra racing för alla andra. När ingen längre hyser realistiska illusioner om att ta tid på slovenaren kan rivalerna istället kasta sig in i totalkrig sinsemellan om de prestigefyllda platserna bakom honom.
Bland förarna som siktar på sin första karriärprispall på ett grand tour finns namn som Mattias Skjelmose, Oscar Onley, Carlos Rodríguez, Matthew Riccitello och Cian Uijtdebroeks. Till det kommer meriterade podiumplacerare som Enric Mas, Richard Carapaz och Felix Gall, samt rutinerade veteraner som Mikel Landa och Primož Roglič. Ingen av dem är i närheten av Pogačar-nivå – men mot varandra kan de leverera ett grymt strider om silvermedaljen.
Poängtröjan – sista vita fläcken?
Här är en detalj som få pratar om: Pogačar har aldrig vunnit poängtröjan vid ett grand tour. Han slutade tvåa i poängtävlingen vid sin Vuelta-debut 2019 och på Tour de France 2025. Årets Vuelta har sju bergsfinisher och bjuder på en rutt som passar Pogačar som hand i handske – vilket innebär att han kan hamna högt i poängtävlingen utan att ens anstränga sig.
Om han tidigt låser in sammanlagtsegern är det inte svårt att föreställa sig att han ger sig på den gröna tröjan som ett personligt sidoprojekt, bara för att hålla sig skärpt och underhållen under tre veckor i hettan.
Världsmästerskapen väntar – en balansgång
Vueltan avslutas den 13 september och bara två veckor senare väntar VM i Montréal. Pogačar är tvåfaldig världsmästare och en tredje regnbågströja vore ett historiskt rekord. Det skapar en intressant spänning under hela loppet: hur djupt vågar han gräva i Spanien utan att kompromissa med formen inför VM?
Att hitta den balansen – mellan att vinna Vueltan på fullgas kontra att spara lite i tanken – kan bli en av de mest fascinerande berättelserna under hela tävlingen.
Monaco, röd tröja och 21 etapper av okänd terräng
Loppet startar med ett tempolopp på 9,4 km i Monaco – Pogačars adoptivhem. Redan där kan han ta den röda ledartröjan om han vill. Men vill UAE egentligen försvara ledningen under 20 ytterligare etapper? Kanske låter laget tröjan glida över till ett breakaway-proffs under de första dagarna – men redan på etapp 4 väntar Andorra och etapp 7 bjuder på den första riktiga bergsfinishen. Pogačar riskerar ändå att hamna i rött igen.
Och så finns alltid cyklingens oförutsägbarhet. Krascher, punkteringar, spansk septemberhetta och tre veckors ackumulerad trötthet kan vända vilket grand tour som helst på ett ögonblick. Pogačar har inte verkligen visat sig sårbar sedan Tour de France 2022 och 2023 – men ingenting är garanterat.
En superstar återvänder till Spanien
Senast Pogačar körde Vuelta a España var 2019, då en 20-årig neo-proffs vann tre etapper och slutade trea i sitt allra första grand tour. Nu återvänder han som femfaldig Tour-vinnare, Giro-champion, tvåfaldig världsmästare och cyklingens just nu största stjärna – för första gången på sju år.
De spanska fansen förväntas bli alldeles tokiga. Han har inte ens tävlat på spansk mark sedan han vann Volta a Catalunya 2024. Vueltans branta berg – mer än 58 000 höjdmeter fördelat på bland annat sju bergsfinisher och två tempolopp – behöver egentligen ingen extra dragplåster. Men när den bästa ryttaren i en generation gästar för första gången på sju år höjs volymen på allt.
The Pog Show kommer till La Vuelta. Glöm inte att det kan bli det mest underhållande cykelloppet på länge – oavsett vem som vinner.
Let’s be honest: the tension at the top of the general classification will likely be limited when Tadej Pogačar rolls out from Monaco and starts this year’s Vuelta a España. The Slovenian is expected to dominate the race from start to finish, stack stage wins and likely wear the red leader’s jersey throughout essentially the entire race. But to call this boring would be a fundamental misunderstanding of what Pogačar actually brings to a cycling race.
A generation at its absolute peak
There are moments in sports history when an athlete is on a level completely separate from their contemporaries. We see it now with Pogačar. Writer Andrew Hood at Velo compares the current Pogi era to Greg LeMond before his hunting accident and Mark Cavendish during his periods with over 20 seasonal wins. Such eras don’t last forever – and the fact that we’re witnessing them in real time should be valued, not dismissed.
Pogačar won five stages at this year’s Tour de France, and also helped teammate Isaac del Toro reach the podium, and in total he already has 35 career wins on grand tour stages. A hungry Pogačar in Spain could very well pass 40 before the Vuelta reaches Granada on September 13.
The chase behind: a drama of its own
Paradoxically, Pogačar’s dominance can free up racing for everyone else. When no one any longer harbors realistic illusions about gaining time on the Slovenian, rivals can instead throw themselves into total war among themselves for the prestigious places behind him.
Among the riders aiming for their first career podium at a grand tour are names like Mattias Skjelmose, Oscar Onley, Carlos Rodríguez, Matthew Riccitello and Cian Uijtdebroeks. To that add seasoned podium finishers like Enric Mas, Richard Carapaz and Felix Gall, as well as experienced veterans like Mikel Landa and Primož Roglič. None of them are anywhere near Pogačar’s level – but against each other they can deliver fierce fighting for the silver medal.
The points jersey – last white spot?
Here’s a detail that few talk about: Pogačar has never won the points jersey at a grand tour. He finished second in the points competition at his Vuelta debut in 2019 and at Tour de France 2025. This year’s Vuelta has seven mountain finishes and offers a route that suits Pogačar like a glove – which means he could end up high in the points competition without even trying.
If he locks in the overall victory early, it’s not hard to imagine him going for the green jersey as a personal side project, just to keep himself sharp and entertained over three weeks in the heat.
The World Championships await – a balancing act
The Vuelta ends on September 13 and just two weeks later the World Championships in Montreal await. Pogačar is a two-time world champion and a third rainbow jersey would be a historic record. It creates an interesting tension throughout the race: how deep will he dig in Spain without compromising his form ahead of the Worlds?
Finding that balance – between winning the Vuelta at full throttle versus saving something in the tank – could become one of the most fascinating narratives throughout the entire race.
Monaco, the red jersey and 21 stages of unknown terrain
The race starts with a 9.4 km time trial in Monaco – Pogačar’s adoptive home. Already there he can take the red leader’s jersey if he wants. But does UAE really want to defend the lead over 20 more stages? Maybe the team lets the jersey slide to a breakaway professional during the first days – but stage 4 already brings Andorra and stage 7 offers the first real mountain finish. Pogačar risks ending up in red anyway.
And then there’s always cycling’s unpredictability. Crashes, flats, Spanish September heat and three weeks of accumulated fatigue can turn any grand tour on its head in an instant. Pogačar hasn’t really shown himself vulnerable since Tour de France 2022 and 2023 – but nothing is guaranteed.
A superstar returns to Spain
The last time Pogačar rode Vuelta a España was 2019, when a 20-year-old neo-professional won three stages and finished third in his very first grand tour. Now he returns as a five-time Tour winner, Giro champion, two-time world champion and cycling’s currently biggest star – for the first time in seven years.
Spanish fans are expected to go absolutely wild. He hasn’t even raced on Spanish soil since winning Volta a Catalunya 2024. The Vuelta’s steep mountains – more than 58,000 meters of elevation spread across, among other things, seven mountain finishes and two time trials – really don’t need any extra draw. But when the best rider of a generation visits for the first time in seven years, the volume on everything increases.
The Pog Show comes to La Vuelta. Don’t forget it could be the most entertaining cycling race in a long time – regardless of who wins.
